Dagen till enda
Dagen har varit lugn med besök på arbetsförmedlingen och varit uppe på skolan. På skolan satte jag upp mig på vikariat, både på gymnasiet och högstadiet. Nu vill jag vikariera i idrott, men kommer säkerligen få allt utom det. Arbetsförmedlingen vet jag inte rikitgt vad jag tjänade på att gå till. Hon skrev upp lite uppgifter, meriter och sa därefter "Det är du som får gå och söka jobb och visa upp dig. Det är väl fel av mig att säga så, som sitter här. Men så är det." Så ja, det är väl efter nittio dagar jag får ut något av detta, om det nu inte dyker upp något jobb. Men hur stor är chansen? Men det sista vi har är hoppet? Alla arbetsgivare vill att man skall ha arbetsrutin och diverse meriter. Det är inte lika lätt att ha det som nittonåring. Det är för helvete nu jag skall skaffa mig detta!?
-
Kommunen skall skära ned på allt. I princip. Det måste gå att göra något åt alla arbetslösa ungdomar, vad som helst. Det flesta nöjer förmodligen med det som bjuds. Men inget bjuds. Nu när man är arbetslös har man ingen mening med vardagen känns det som. Det spelar liksom ingen roll om man ligger kvar i sängen till kl 14 eller om man går upp kl 7. Det är ändå samma sak som står på schemat. Nu har man försökt att hålla lågan uppe, hållt sig sysselsatt men med staden Lysekils utbud blir det snabbt slut på idéer. För att inte glömma att det mesta man kan göra kostar pengar, utan jobb har man inga pengar.
-
Tränat idag, träningsvärken har varit påtaglig efter gårdagen. Blir förmodligen inte bättre efter kettlebellsen som vi körde idag, men i morgon kommer det kännas underbart. Som idrottare har man ändå någon förkärlek till träningsvärken. Man vet att man har gjort något bra. En liten löprunda i morgon på morgonen skulle nog göra susen. Hade varit skönt att löpa av sig alla slaggprodukter.
-
Skulle jobbat mera stretch.
-
sign out.
Kommentarer
Trackback
